Smuts

Det är kallt.
    Golvet är hårt och obekvämt, och axeln känns öm efter att ha legat på den. Detsamma känns om höften. Med bara ett nattlinne är det kallt att ligga där, men jag vill inte dra ner täcket från sängen för att värma mig. Om det gör mig sjuk blir jag tacksam.
    Smutsigt är det. Det gör detsamma hur många gånger nattlinnet tvättas, eller golvet dammsugs, det är smutsigt. Det går inte att ta bort, det kommer aldrig att bli rent.
    Inte jag heller kommer någonsin att bli ren, hur många gånger jag än tvättar mig. Ögonblicket jag blev smutsig kunde jag aldrig bli av med det. Det sitter fast i allt och kommer inte bort. Och smutsigare blir jag som tiden går. Smutsigare.
    Jag tar av mig nattlinnet. En skakning går igenom min kropp och jag biter ihop tänderna. Med armarna i kors över min byst försöker jag värma mig själv i ett hopplöst försök.
    Det är inte första gången jag ligger här. Jag började aldrig räkna, men det är otaligt många gånger ändå. Ungefär lika många gånger som han kommit, men troligen inte fullt så många.
    Jag är 14 år gammal och bor i ett radhus i en förort till Göteborg. Min mamma och pappa är inga speciella, men har en inkomst som kunde ge oss mer än en lägenhet. Jag har en sex är äldre storebror som fortfarande bor hos oss och ja, - det heter våldtagen, heller hur? - jag blev våldtagen för första gången när jag var 10 år av min storebror, andra gången av min pappa.
    Jag börjar skaka i hela kroppen och kan inte få det att sluta.
    Går det i familjen? Jag har ingen aning, men varken pappa eller storebror har något emot av att dela. De senaste fyra åren har mammas jobb gjort att hon sällan är hemma på vardagarna, medans pappa jobbar på ett lokalt kontor ett par kvarter bort. Jag vet inte om mamma vet om pappa och storebror våldtar mig, men om hon gör det, gör inget åt saken. Jag har sett pappa slå mamma flera gånger, så kanske har hon någon anledning till varför hon inte säger nåt.
    Axeln bultar och där de slagit mig växer smärtan starkare för varje ögonblick som går, samtidigt som kylan långsamt bedöver mig inifrån. Ruttnar jag kanske? Jag kan tänka mig det. Jag ruttnar inifrån och ut, eller utifrån och in? Hela armen har domnat av kylan som växande rör sig ut i resten av kroppen.
    När jag blir stor ska jag flytta hemifrån. Kanske. Kommer pappa tillåta det? Kommer de att lämna mig ifred? Jag vill inte förstöra min familj. De är det enda jag har, och vad gör saken bättre om andra får reda på att jag blivit våldtagen? Vad skulle mina klasskompisars reaktion vara? De kommer inte komma i närheten av mig. Tänk om när jag skaffar jobb så kommer de där att veta vad som hänt med mig och jag inte får jobbet? Eller om jag får det och de som jag arbetar med står och viskar bakom ryggen på mig och det? Jag skulle inte klara av det.
    Jag kommer att stanna här för alltid. Kanske. Troligen. Hela mitt liv får jag leva med att vara deras hora om jag inte säger det till någon, eller så kommer jag vara helt avskuren från resten av världen om jag gör det.
    Nu har kylan snart kommit ut i hela kroppen. Att skära i handlederna är kanske lite för kliché, men det behövs varmvatten i skärsåren för att inte blodådrorna ska stänga sig själva så att man dör.

    Naken på golvet med handen i vatten och blod som rinner ut runt omkring mig ser det ut som om jag blir omfamnad av det mörker som sakta tar mig i sin famn. Jagar bort mitt lidande och bedövar den smärta jag för alltid skulle lidit av.
    Det är inget mörker, döden. Det är den befriare i vit rustning som räddar mig från mörkret.
                                                                                                       Anna

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                    _________________________________________                     ’Poems are for believers,                     who can find the world on paper                    If you cannot see it, you are a realist of living,         ...

Glowing Cheeks’ burning red, for my happiness is glowingIn front of me you stand shining with a smile on lipsLifting hands to your face, I caress it with feather touchI can nothing but see you, for I am in love, blind to what is around meI...

Resa Jag ska resa bort. Långt bort. Jag längtar redan dit. Det är inte lång tid kvar, men jag är otålig. Den-- Pennspetsen gick sönder. Måste vässa den innan jag fortsätter skriva. Jag har skrivit mer på sistånde. Inte så konsigt, resan är verkl...

DjungleI am not alonefor hunters there always moredestiny made unclearno one knows who survivesforrest can hideas easily it blindswe are many for little preyFixed eyes on unknowing preyslowly closing in uponeating from earthit lives to provideme it g...

SavannahLaying low in silencemy stomach in mudyellow grass around meI see little but sensearrow in handbow in othereyes on target I chargeLegs pulling me forthI hunt by instinctanimal sensing me it runs fromshooting from drawn arrowI feel it hit with...