Corner

Here I stand unmovingly
watching silently at
she shines as sun
moves like water
talking to everyone
she does not notice
me in the corner is invisible

Walls standing high
around me they are observing
I am invisible for
reason understandable is
rejected I brobably be
for she does not know me
love can be a cruel feeling

Tears on brink of bursting
mine hands are shaking
shall I ask though
obvious question's answer
a yes is improbable
but unasked she is oblivious
corner is sudddenly very agreeable

Shadows come easly over me
as in corners they frequently be
the light I am unused to
there scared is ordinary
taking chanses is uncomfortable
for outcome is unsure
therefore I in shadow remain

Minutes have measuring
in hours if longer
time weight tons
though mind heavier
trying ticking futher away
I find myself moving
walking out towards her

                                                                                                          Anna

Frost

Världen kommer att gå under snart. Den ruttnar sakta, men mer så säkert. Jag vet det. Den kommer att gå under. Snart.

Frosten satte sig på allt. Inget underkom dess iskalla, vita täcke. Smärta i ögonen och händer som redan öppnat dörren undkommer inte det väl tydliga resultatet. Fötterna lyfter från marken och benen drar mig framåt. Kylig luft som kommer in mellan byxorna och skorna gör mina ben kalla och svaga. Väskan väger ett ton och ingen hatar höstens mornar mer än jag.
    Kroppen rör sig stelt och oflexibelt mot busshållplatsen, vilket gör att hela processen tar mer tid än vanligt och gör inte mitt humör något bättre.
    Hösten är inget jag skulle låsa in mig för, det finns värre saker här i livet, tro mig, men den kunde vara bättre. Ta som till exempel, nu när jag väl kommit till busshållplatsen kan jag inte sätta mig ner på bänken för att om jag gör det, kommer jag inte bara frysa häcken av mig, utan också få en chock av kylan och börja skaka så häftigt att jag inte kommer se bussen när den väl kommer, för att jag skakar för hårt. Så, ja, jag kan tänka på ett par andra säsonger som jag tycker mer om än hösten.
    Stående vid busshållplatsen stampar jag fötterna för att hålla uppe någon eventuell cirkulation, då en av mina klasskompisar kommer till hållplatsen. Hon "är" en pluggis och bokmal, men jag skulle säga att hon blev stämlad som det den sekunden på första dagen hon blev lite uttråkad och tog upp en bok istället för att gå fram till någon annan i klassen.
    Dock har inte andra i min klass har sett vad jag har.
    Har du någonsin tänkt på vad du bokstavligt talat sagt när du sa fuck you, om du någon gång gjort det? Det slog mig ganska plötsligt vad det kan betyda i en annan situation än den då du skriker det till ett riktigt svin, som i vanliga fall är en klasskompis, och det var när jag såg en annan sida av henne.
    Att råka se en person bli totalt screwd är det enda sättet jag kunde förklara det jag såg på. Det var på 30 minuters rasten en torsdag för två veckor sen. Jag ville ha lite andrum och smet runt på baksidan till en liten skuggad gräsplätt för att ta en tupplur, för att istället av en slump komma på henne och en kille från parallellklassen knulla huvuderna av sig. Om du vet ett bra tips på hur man får bort den bilden av de två "intima" på varandra, är det mycket uppskattat om du kommer till mig med de tipsen, tack.
    Det hjälpte inte heller att se henne med en annan kille nästa torsdag.
    Gud vad jag hatar torsdagar.
    Hon får ögonkontakt med mig och nickar med en tyst hälsning. Hoho, vad skenet kan bedra.
    En kille från min skola kommer till busshållplatsen och hälsar med ett tja för att sedan ignorera oss, för att titta ner på sin mobil som aldrig verkar komma ner i fickan.
    Han är en kille med smart plugghuvud, känsla för ekonomi och fullständigt korkad hur jag än annars ser på det. Med den korta summeringen menar jag att han gör bra i skolan, för att sedan sälja sina uppsatser för stora pengar, utan att tänka sig för om någon av lärarna kommer känna igen uppsatsen när den finns i 350 olika kopior över hela skolan? Smart, inte.
   Men vad kommer att bli av honom i framtiden? Och tjejens framtid? Han blir väl en korrupt affärsman och hon en miljardärs ögongodis eller en hora.
    Vår framtid ser ljus ut, eller hur?
    Inte är väl jag bättre. Jag är smutsig.
    Mamma skiljde sig med min pappa för tre år sedan, och det var inte långt efter det som pappa tycket att jag borde ta ansvar och stå in för min mamma. I sängen.
    
På en morgon som denna är det ingen som cyklar, och snart kommer det vara 20 andra från min skola som ska med tio-i-åtta-bussen.
    Alla på något sätt korrupta.
    Alla ruttnande.
    Bussen kommer i tid trots vädret och alla gå på den lite varmare bussen. Själv sätter jag mig i främre delen först, för att vid ett stopp innan skolans anhalt gå längre bak i bussen.
    Bomberna jag gjort antänder inom kort och tar bort några av den som skulle göra världen mer rutten än den redan är. De är inte bara de som är skyldiga till förruttnelsen, men det är mitt bidrag.

                                                                                                                Anna

Jag skrev en liten kärlekshistoria i poesiformat över jul, den är i tio delar och jag la upp den på bloggen i omvänd ordning så att man kunde läsa första, andra osv, uppifrån och ner istället för att behöva gå nerifrån...

Att sätta in andra tider på inläggen var lite tidskrävande och jag ber om ursäkt om du gått in just som jag höll på att ändra det, det måste sett tokigt ut...

Men nu är det bara att läsa dem! Jag kommer att inom kort att lägga upp fler som jag nyligen gjort!

Unrequited
Surface first part, her perspective

Hiding in shadow
I watch unseen
he be beauty
born out of earth
unknowing he is
given her attention
wall out of stone is separating

Going back to blue
I am falling over hurt
cry sounding loud
he searching for source
I there see ocean
watching I yearn
I cannot hide from him

Crawling wounded
my breathing is lessening
he comming closer
I am soon to be found
high sky observe
as earth drags me down
I am desparate

My hands reaching sea
he has come upon me
world turning
I am now exposed
jumping out in sea
I am mermaid
he is man

Anna

Residence
Surface second part, her perspective

Breathing water
I look through blue
walls made of coralls
sand making floor
I live with my treasures
all found at sea
This is my home

Having all there is
I require no more
feeling empty
I fidget in my seat
eyeing what is around me
nothing should be missing
why am I still weeping?

Feeling upset
I am messed up to bone
around in circles
I come nowhere
my eyes drawn
I can see the surface
hurriedly it pulls me to it

                                                                                                                Anna

Fascination
Surface third part, his perspective

Still thoughts jumbled
her I can't shake off
mystical creature lost
half fish though human
living in in deep dark sea
I am fascinated
her I see but in my eyes

Going back by foot
my home at land
grey sky undecided
what should I do?
house of dead wood
not much to value
I am but a fisherman

Taking out my tools
I make my way out to sea
the boat is small
giving room to but six
penniless I am living
much working it gives
will I ever see her again?

Anna

Back to surface
Surface fourth part, her perspective

Coming up to air
I hold my breath of water
unable to speak
I search for the missing
sun standing high
he should be at sea
where may he be?

The air is moist
more than from sea
foreboding of sort
I have an ominous feel
making haste
my searching accelerate
a storm is approaching

As finding the boat
the ocean is uproarious
barely on surface
it soon remain no longer
alarmed from action
I can nothing but wittness
the future is indecisive

Anna

Indistinctly
Surface fifth part, his perspective

Water thrashing my eyes
I am blind to what is
in front of me I experience
wildness of a beast
unable to stand straight
I hold on to hope
surviving is little believed

Hold no longer there
I fall beneath fierce waves
holding my breath in water
it holds me tight
up and down is unclear
unable I release little air left
sealing my fate

Waking upon wet sand
my mind is confused
is death eluded
or heaven shore?
opening my eyes
I see my saviour going
back to unknown water

Anna